Min drömstrand. Fri från människor. Kan bero på att det bakom kameran ligger en stor betongfabrik.
Värmeböljan har ju, som alla vet, legat som ett tjockt duntäcke över oss den senaste tiden. Jag har den stora fördelen att vara ledig under dagens heta timmar, vilket självklart ska utnyttjas. Så här långt har jag inte gjort det, trots en och en halv månad har passerat. Men i dag skulle det bli ändring på det. Har hört att det finns en hel del trevliga stränder och sjöbad här i krokarna. Min plan är att lägga mig och läsa under en ek och ta ett dopp när värmen blir olidlig. Helst på en liten öde skogsstrand. Svensk sommar kan inte bli bättre än så.
Så vad gör jag? Jo, jag brummar iväg med bilen mot ett bestämt mål. Tyvärr är vägen som jag ska svänga vänster på borta (alternativt så kollade jag fel på kartan) så jag fortsätter mot stora Sundbyholm. Om jag inte misstar mig innefattar Sundbyholm både camping, slott och badplats. Ett naturområde utav stora mått. En slags folkfest en solig dag, något jag förtränger.
Parkerar sakteligen min bil bland hundratals andra och börjar ana oråd. Går ut och traskar i riktning bort från barnfamiljer och dyligt i hopp om att ett gömt bad ska ligga mot skogen. På vägen möter jag ett solbränt campingfrälst par och vilsen som jag känner mig frågar jag efter badet. Tillägger att jag aldrig varit här. Daa.
"Mään badet, dä ä ju åt andra hållet. Föölj väägen, så hittar du dä. Det är ett jäääättefint bad dä" svarar den solbrända mannen, med en olokaliserad dialekt, och skrockar lite åt den vilsna stockholmaren.
Jag tackar och tar upp telefonen för att verka lite målmedveten. Lägger ner den igen när jag inser att det inte finns någon att ringa till nu. Traskar vidare längs en gångväg mot ljudet av skrattande barn. Det typiska strandljudet. Kommer fram och tvärstannar. Det är en badplats. Folk i bikini ligger och solar, ungar plaskar i vattnet, någon äter en glass i solen och en annan ligger avslagen och låter sin insmorda hud koka i värmen. Idylliskt. Inom loppet av tre sekunder har jag vänt på klacken och gått tillbaka mot bilen.
När jag stängt bidörren pustar jag ut. Jag är i säkerhet. Gasar upp och åker tilbaka den milslånga väg jag nyss åkt och försöker komma underfund med hur jag tänkte när jag valde att åka till Sundbyholms bad. Stannar spontant till på Ica Maxi och köper hem städredskap för närmare 300 kronor. Jag vet inte riktigt varför jag gör det. Ica Maxi känns i alla fall tryggt. Där är allt som vanligt, som hemma. Sedan kör jag till lägenheten och funderar på min misslyckade badtur. Sneglar på mina ajaxprodukter och min nya sopkvast. Kanske borde städa någon dag, tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar