Häromdagen stod jag och väntade på bussen i Årsta och lyssnade på två män med starkt södertugg. De skulle stoppa in mynt i biljettautomaten och ojade sig över att man inte får tillbaka växelpengar. Ren stöld, menade männen. Jag lyssnade och tänkte inte så värst på det, men sedan förstod jag. SL stjäl pengar. 2 kronor är inte mycket för en person, men när någon får 2 kr av, säg fem miljoner människor blir det rätt mycket pengar. (Fem miljoner är baserat på att vi 2009 hade cirka 9 miljoner hotellövernattningar i stan, och kanske tar drygt hälften av dem en tur med SL. Kanske.) Inte är det okej att ett företag gör så? Och speciellt inte ett företag som har monopol på Stockholmstrafiken, statligt finansierat till hälften. Vad redovisar SL egentligen det överskottet som? Sägas bör att jag själv inte har kontrollerat automaterna, men jag ser ingen anledning till att de två männen (som inte såg ut att ha många mynt till övers) skulle hitta på, bara för att. Men jag ska ge mig iväg någon dag och kontrollera det hela. Hur som helst, det finns även bekräftad anledning att vara arg på SL:
1. Dess obarmhärtiga busschaufförer som i snöyra vid skanstull kan stå still vid busshållsplatsen och vänta i cirka en minut eller mer på grönt ljus. Klockan nio på kvällen och med dörrarna stängda. Samtidigt står en mamma ute i blåsten med sin barnvagn och trycker på knappen, vinkar och ropar för att få komma på. Men icke. Bussen står kvar, väntar på grönt, får det till sist och rullar bort från den förnedrade mamman. Femton minuter tickar vidare innan nästa buss ger sig till känna.
2. SL:s galna förare, som i värre snöoväder än någonsin kör så både gamla och unga ramlar och gör sig illa, klämmer fast barnvagnar i dörrar och stressar tills svetten rinner i skräck hos passagerarna. Kanske en bonus till alla de chaufförer som kanske inte kommer i utsatt tid, men anpassar körförmågan till vägunderlag och gör resan bekväm för de som redan är på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar