Barnbesatt

Så var man visst en sådan. Ni vet, en typisk nutida förälder som mer eller mindre identifierar sig med sin unge. Man pratar bajskonsistens vid middagar, fotar och lägger upp bilder på facebook, bloggar, shoppar kläder endast i miniformat, står och länsar barnmatshyllan på konsum, googlar på allt från förstoppning och feber till vagnar och gåstolar. Och sedan pratar man. Om amning, om välling, om gröt, om kladd, om sömn, om skrik, om gråt, om skratt, om tänder, om hår, om skorv, om första tiden, om krypning, om puréer, om leksaker. Om en hel del, med andra ord. I början tyckte jag att man blir lite (läs extremt) självupptagen av att bli mamma, men nu är jag nog helt enkelt "barnupptagen". Har en känsla av att det är ett bestående tillstånd i cirka 18 år, så för att överleva bör jag illa kvickt åtminstone lägga ner avföringsdiskussionerna. Så intressant kan det ändå inte vara.