Ester började krypa (framåt) i går. Och jag filmade. Inte den första, men väl den andra krypningen i hennes lilla liv. Och i brist på annat editerade jag filmen så att min egen mammiga "heja"-röst försvann och ersattes med lite Depeche. Passande, tycker jag. Roligt, tycker Ester.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar