Maxi Yatzy!

Är nu inne på min andra självständiga mammavecka. Hade planer på att promenera varje dag, men det sket sig snabbt. Tog en lunch ute på torget med syrran, för att sedan ta mig de ynka femtio metrarna hem igen. Väl hemma har jag för visso diskat, men till större delen av dagen har jag ätit smågodis och spelat Yatzy (!). Och ja, eftersom tjejen endast är en månad ung har jag sorgligt nog spelat ensam. Tog poängrekord och slog Yatzy på 2 slag. Fuskade nästan inget alls.

I morgon lovar jag att vara en bra mamma. Kanske dricka latte och gå på barnvagnsmarsch.

Mobilångest.

I förrgår tecknade jag ett abonnemang på 24 månader. Har haft en mobillös tillvaro någon vecka då min tidigare telefon blev till intet under en bil. Skulle ha en iPhone men kom ut med en Sony Ericsson C903. Inte alls en mobil jag gillade, vilket jag såg redan i butik. Men eftersom jag snabbt behövde en telefon och blev stressad av en omotiverad tre-försäljare kom jag alltså över helt fel lur. Inte nog med att jag kände att köpet var dåligt redan när jag stod i kassan – jag var inte sen med att bryta plomberingen och öppna kartongen. Väl hemma hade mitt missnöje förvandlats till rent hat, så jag bestämde mig för att ångra köpet följande dag. Gick med bestämda steg till butiken där jag självklart fick avslag på min begäran. Och nu sitter jag här, klarvaken från klockan fem och har en sådan ångest över telefonen att jag allvarligt funderar på att lägga telefonen på gatan och låta någon köra över och tillintetgöra även denna lur. Kruxet är att jag fortfarande får betala dyrt för skiten i två år.

Gjorde exakt samma misstag för en månad sedan då jag och min sambo köpte en bil, en turkosa sak som garanterat kommer att göra oss besvikna. Vi hade båda på känn att det var något lurt med bilen och bilfirman vars ägare såg ut att tillhöra någon öststatsmaffia, men självklart köpte vi bilen i alla fall. Och en vecka senare började självklart motorn haverera. Inte en enda garanti.

Materiella ting är ingenting. Men visst fan svider det i själen ibland.

Mamma Mu.

Mamma sedan snart fyra veckor tillbaka och har precis avslutat min första dag som "ensam" mammaledig, det vill säga att min käresta är tillbaka på jobbet och vardagen har börjat.
Är mammalivet som jag trodde? Inte det minsta. Hade en vision om att jag skulle vara precis som innan, men vad fel man kan ha. Inte skulle mitt gamla jag ranta runt i nerspydda kläder, rinnande bröst och otvättat hår. Sådant banalt är inget jag bryr mig vidare mycket om just nu. Inte heller trodde jag att bajsdiskussioner och bröstmjölksproduktion skulle fånga mitt intresse, men det har visat sig vara såväl mina favoritsysselsättningar som främsta samtalsämnen. Det är åtminstone tösens favoritunderhållning; skita och äta. För att inte nämna kräkandet.
Nog med det och över till miraklet som fått mig att byta livsstil. Det blev ingen Frank som jag så länge trodde, utan en självklar och brunhårig liten Ester. Född den 29 juli. Var på väg att komma den traditionella vägen, men eftersom hon envisades med att ligga och såsa i magen två veckor för länge och dessutom med rumpan först tog doktorn till kniven och såg till att hon fick en rapid entré. Kejsarsnitt är inget jag föredrar eller rekommenderar, men oavsett metod så får man ju samma pärla att glädjas åt. En rätt så hygglig tröst.
Ester är en envis, hungrig (Ringde akuten första dagen hemma efter bb och frågade om barn kunde äta ihjäl sig, vi misstänkte nämligen ett släng av guldfisk i henne då hon åt och spydde om vartannat. Det var dock inte möjligt enligt barnmorskorna.) och i övrigt nöjd krabat. Med ett släng av höftproblem har hon blivit satt i en så kallad von rosenskena som får henne att bakifrån se ut som en amerikansk rugbyspelare och framifrån som en bedårande groda. Tre månader ska skenan sitta på och efter det är vår lilla Forrest Gump en återställd och snart krypfärdig tjej.
Over and out.