Långledigt.

I veckan tog jag farväl till jobbet och välkomnade i stället en månads semester för att därefter göra karriär som mamma. Hade varit lite mer upplyftande om den här månaden, som praktiskt taget blir min sista som en helt oberoende och självständig individ, bjöd på lite mer sommar än 5 grader och regn.

Har precis gått in i vecka 36, och har 4 veckor kvar av storhetsvansinne. Allt har varit felfritt under mina månader som gravid; inga svullna leder, inga kräkningar, ingen överdriven viktökning. Har helt enkelt varit frisk som en nötkärna och förväntar mig en lika simpel förlossning. Tills nu. För den lilla krabaten i min mage vägrar att vända sig med huvudet neråt och misslyckas man med vändningsförsök så återstår kejsarsnitt eller sätesförlossning med rumpan före. Har ingen lust att genomgå vare sig det första eller andra alternativet.

Nu sätter jag hoppet till en norsk metod - hinkvis med vatten för att med sprängfylld blåsa ligga med rumpan uppåt och huvudet neråt och hoppas på att barnet gör en frivolt. Hoppet ger jag aldrig upp.