Lättköpta småbarnsföräldrar.

I veckan köpte jag och sambon en febertermometer för 600 spänn, plus närmare 100-lappen för tillbehör. Skröt om mitt monsterinköp för mina föräldrar som ifrågasatte det hela. "Varför köper du något läkarna gick ut och ratade i pressen för två dagar sedan?" Måste börja hänga med i nyheterna. Det står oss dyrt annars.

Feber mäts bäst där bak

Liten rättelse.

Med risk för att ha låtit allt för bitter i föregående inlägg kan jag nu berätta att sambon efter en lång dag på jobbet har handlat, lagat mat, suttit med tjejen, bytt blöjor och dragit ett par strån till stacken. Själv har jag surfat runt på nätet och pratat i telefon. Jag är långt ifrån ensam om att hålla ihop den här familjen, och han är långt ifrån ensam om att fördriva tiden med menlöst trams som tv-spel och datorer. Tack!

Missunnsam.

I går gick jag med på att min sambo skulle unna sig ett tv-spel. Själv skulle jag få köpa en snygg lampa till vardagsrummet i utbyte, plus att jag också skulle kunna spela spelet. I dag insåg jag mitt generösa misstag då sambon satt klistrad med kontrollen i handen halva lördagen, hela natten och självfallet ytterligare några timmar nu på söndagen. Själv har jag traskat runt med Ester, lagat mat och dammsugit. Och min nya lampa? Nja, tre små glödlampor för 25 kronor styck fick jag glädja mig åt.

Effektiv.

Igår, klockan halv tre, hade jag lyckats med följande:
• Ätit frukost
• Diskat
• Målat en vägg
• Målat samma vägg än en gång
• Slipat och målat lite tavelramar
• Lagat och ätit lunch
• Tvättat i tvättstugan
• Lekt med Ester
• Tvättat och skött om Ester
• Spelat fem omgångar yatzy med mig själv

Är jag inte sjukt duktig på att vara mammaledig?