På G nu.

Veckor av oro tycks snart vara över. Efter att fått reda på att min bulle ligger åt "fel" håll, med huvudet upp och stjärten ned, har jag efter avancerade vändningsförsök tvingats inse att den/det kommer att ligga kvar så. Fasat över att bli påtvingad ett snitt, vilket jag vet många drömmer om men som känns helt fel för mig, men har nu fått veta att jag visst får föda. Och har jag tur får jag till och med checka in på det privilegierade, komplikationsfria BB:t vi hade plats till från början (så solidariskt att alla kan söka, men platserna är likväl begränsade). Hamnar jag på SÖS en dag med platsbrist vet jag inte vad jag tar mig till då de skickar hem sambon för att sova ensam. Sparka bakut är en stor underdrift. En graviditet är något man som par går i genom tillsammans, likaväl själva förlossningen och resterande föräldraskap och jag tycker synd om mannen som inte ens kan vara säker på att få vara med sin nya familjemedlem den första natten.

Nu håller jag tummarna för att jag hamnar i trygga händer och gör det moder jord kräver. Kommer göra sjuihelsike ont, men det lär vara värt smärtan. Köpte ett par byxor i går som en påminnelse om att ett litet mirakel är på g när som helst. Så töntigt gulligt.