Rutinerat.

I dag fyller Ester åtta månader och dagen till ära tänkte jag börja med rutiner. Vi ska bli mer konsekventa med läggningsrutiner i form av sång, pyjamasbyte och tandborstning. Och så tänkte jag sluta nattamma, en kämpig tid för både barn och förälder. Dessutom gick jag och köpte mig själv ett träningskit i dag. Här ska börja springas! Främsta anledningen till att jag vill snöra löparskorna är egentligen för att komma ifrån min älskade, extremt mammiga tjej några minuter i veckan. Lite välbehövd egentid, helt enkelt. Så vad händer? Jo, Ester börjar spy. Hej vilt, utan stopp. Åtta månader och första kräksjukan slår till samma dag som våra nya, bättre rutiner skulle börja. Stackars Ester får som hon vill – ammas dag som natt samtidigt som morsans nya träningskit förblir oanvänt ännu ett par veckor. Eller månader. Det kommer säkert en tid när egentid och sömn inte är så mycket värt, men just nu så känns den tiden väldigt, väldigt avlägsen.

Plaska, plaska

I dag har vi babysimmat. Plaskat runt i en liten ljummen pool och sjungit barnlåtar med påtagligt fantasilösa texter. 8 gånger för 1500 kronor. Dyrt, tycker vi. Men roligt tycker Ester. Hon praktiskt taget skrattar, och plaskar, sig genom varje sektion. Efter tre kurser är tanken att bebisarna ska kunna hoppa i från ena sidan, simma under ytan och över till andra sidan för att där klättra upp på torra land. Otroligt, men sant. För 1500 spänn skulle man kunna bada betydligt flådigare, men det är en trevlig familjedag. Vi badar, går på stan, fikar och myser. Precis så där idylliskt som man hoppades på att "skaffa-barn"-tiden skulle vara. Och är den det åtminstone en gång i veckan så är det lätt värt att betala för. Får vi dessutom en elitsimmare på köpet är priset plötsligt lågt. Fjärilsim till sommaren kanske?

Ester blev Ester när Elin blev till.

I dag är det min bemärkelsedag. 26 år, och har hunnit med bra mycket mer vuxenprylar än jag skulle tippat på att göra för ett par år sedan. Är ju för tusan morsa. Eller moder, om man så föredrar. Dagarna rullar förbi innan man hinner blinka och jag antar att det är så det kommer att vara resterande år. För exakt ett år sedan käkade jag crêpes med min kära på fyra knop. Det gjorde även en pappa och hans dotter på cirka tio år. Invid flickans tallrik låg en anteckningsbok där hon med barnsligt utsmyckad handstil hade skrivit "Esters dektektivbyrå". När jag och sambon skålat och dinerat traskade vi ut i kylan och tänkte båda på samma sak utan att veta om det. Ester, Esters dektektivbyrå... Bättre än Kerstin, bättre än Greta. Ja, bättre än Märta. Så skulle det bli. Det var alltså i dag, för ett år sedan, som vår Ester blev just Ester.

Foto: Jane M Sawyer, morgueFile.com