Pinsamt, Elin, pinsamt.

Min sambo tyckte min video var töntig. Det var halvt avsiktligt, allt blir töntigt med lite ljudeffekter. Men mest var det tänkt som en fin liten sekvens av vårt gemensamma barn som just lärt sig att krypa. Kommentaren löd: "Nä, vad pinsamt! Har du lagt upp det här så att alla kan se, så töntigt". Om följande diskussion skulle gällt huruvida det är rätt eller fel att lägga ut bilder/filmer av någon som inte kan bestämma själv över saken skulle jag kunna godta det hela. Men nu gällde det min egen "töntighet". Och ja. Jag är töntig. Ibland rentav pinsam. Som morsa måste man vara det för att ha en chans att kompensera för allt allvar och alla vuxenpoäng man dragit på sig. Och kära, älskade man. Som nybliven farsa borde du också prova. Spexa loss, skoja och bjud på dig själv. Ofta blir det mer roligt än pinsamt.

Titta, hon kryper!

Ester började krypa (framåt) i går. Och jag filmade. Inte den första, men väl den andra krypningen i hennes lilla liv. Och i brist på annat editerade jag filmen så att min egen mammiga "heja"-röst försvann och ersattes med lite Depeche. Passande, tycker jag. Roligt, tycker Ester.

Gräddigt!

Fettisdagen och som den bullmorsa jag blivit bakade jag självklart egna. När sambon fått i sig sin tackade han och sade att den var bra mycket godare än de andra två som han ätit tidigare på jobbet. Fettisdagen = svullodagen. Gott, det må jag säga. Men när resterande 12 bullar är uppätna lär 'gott' vara ett förbrukat adjektiv. Och sambon och jag kommer ha blivit två tjocksmockar.

Frukostsamtal

Frukost med en 6-månaders:

Ester (skriker gällt): "Aiihhhhiiiiiiiiii"
Jag: "Vännen, ska du ha inte äta lite i stället för att sitta och skrika så där".
Ester (ser ledsen/arg ut): "Näääääeeeeeeeiiiiiiiii"
Jag: "Nej, nej, du behöver inte äta om du inte vill".
Ester (glad igen): "Ha ha ha ha ha" (med teatralisk whiskyröst, något hon börjat med nyligen)
Jag (råkar skratta till lite): "Du är bra söt du".
Ester (fortfarande gällt): "Aaaiiihhhiiiiiiiiiiiiii".
Jag: "Nej men Ester. Så där kan man ju inte hålla på vid matbordet".
Whisky-Ester: "Ha ha ha ha ha ha ha".
Jag (håller mig för skratt): "Lite gröt?"
Ester (vänder sig om och ropar): "Aiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!"
Jag (lite mer bestämt): "Nej! Nu är det bra Ester."
Ester (ignorerar): "Aiiiihhhhhhhhhhhiiiiiiiiiiihhhhhhhiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhiiiiiii. Aaaaaaaaaaaiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhaaaaaaaiiiiiii."
Jag: "Aiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhhiiiiiiiiiiii."
Ester: ... (tyst och chockerad)
Ester (vrider ansiktet i en gråtgrimas): "buhuhuuuuuuu..."
Jag (skamsen och tar upp och tröstar): "Förlåt, gumman. Men det är ju så du låter. Jag skulle ju bara härma".

Språkskoj

Traskade runt i kylan på söder idag och fick mig ett gott skratt, gånger två. Särskrivningar kan man inte få nog av, inte heller av mindre lyckad PR.

Äntligen! Ett ställe som utför säljning och inte bara skyltar med prylar.

Kom och ät på vår nya restaurang! Eller förresten, gör det inte.

Vänligt, kära SL

Häromdagen stod jag och väntade på bussen i Årsta och lyssnade på två män med starkt södertugg. De skulle stoppa in mynt i biljettautomaten och ojade sig över att man inte får tillbaka växelpengar. Ren stöld, menade männen. Jag lyssnade och tänkte inte så värst på det, men sedan förstod jag. SL stjäl pengar. 2 kronor är inte mycket för en person, men när någon får 2 kr av, säg fem miljoner människor blir det rätt mycket pengar. (Fem miljoner är baserat på att vi 2009 hade cirka 9 miljoner hotellövernattningar i stan, och kanske tar drygt hälften av dem en tur med SL. Kanske.) Inte är det okej att ett företag gör så? Och speciellt inte ett företag som har monopol på Stockholmstrafiken, statligt finansierat till hälften. Vad redovisar SL egentligen det överskottet som? Sägas bör att jag själv inte har kontrollerat automaterna, men jag ser ingen anledning till att de två männen (som inte såg ut att ha många mynt till övers) skulle hitta på, bara för att. Men jag ska ge mig iväg någon dag och kontrollera det hela. Hur som helst, det finns även bekräftad anledning att vara arg på SL:

1. Dess obarmhärtiga busschaufförer som i snöyra vid skanstull kan stå still vid busshållsplatsen och vänta i cirka en minut eller mer på grönt ljus. Klockan nio på kvällen och med dörrarna stängda. Samtidigt står en mamma ute i blåsten med sin barnvagn och trycker på knappen, vinkar och ropar för att få komma på. Men icke. Bussen står kvar, väntar på grönt, får det till sist och rullar bort från den förnedrade mamman. Femton minuter tickar vidare innan nästa buss ger sig till känna.

2. SL:s galna förare, som i värre snöoväder än någonsin kör så både gamla och unga ramlar och gör sig illa, klämmer fast barnvagnar i dörrar och stressar tills svetten rinner i skräck hos passagerarna. Kanske en bonus till alla de chaufförer som kanske inte kommer i utsatt tid, men anpassar körförmågan till vägunderlag och gör resan bekväm för de som redan är på?