Min kära sambo, angående min renoveringsinsats:
"Jag klagar inte, jag säger bara att det inte blev så bra".
Ibland är det roligt att renovera, ibland är det mindre skoj.
måndag 15 november 2010
onsdag 10 november 2010
Samtal med en 15-månaders.

Ester: ofh ofh
Jag: Vad säger tuppen?
Ester: kakaka
Jag: Vad säger lejonet då?
Ester: arghhhhhh
Pappa: Ester, vad säger mamma när hon dricker kaffe?
Ester: stttllluuuurrrrrrp (surplar)
Jag: Ester, vad säger pappa när han äter?
Ester: tatatata (smaskar)
Pappan: Vad säger mamma när hon äter?
Ester: tata...
Jag: Vad säger pappa när han skiter?
Ester: iiiiiiiiiiiieeeeiiiiiiiii... (tar i och blir röd i ansiktet)
Man kan lära barn det mesta...
lördag 23 oktober 2010
Renoverar!
En två ska bli en trea! Tiden räcker knappt till just nu, men anledningarna till det är många. Håller på och totalrenoverar vår lya. En två ska maximeras till en trea. Har slagit ut en stor del av hallen för att få plats med kontor och förvaring, samtidigt som köket delas av för att göra rum för ett barnrum. Tack och lov att man har en kompetent far som vet hur ett bygge går till. Vill helst att allt ska vara klart ikväll, men inser att det här kan pågå ett par veckor till.
Nu är hallen så gott som grundad, väggar är borta och det som är kvar är grundat med spackel. I köket har vi fått upp reglar, för att under morgondagen förhoppningsvis få till isolering och väggar. Puh. Jag är tapetserings- och målningsansvarig. Valet står mellan tre boråstapeter till köket, men problemet är att den jag helst vill ha är jag inte ensam om (bilden överst, Hanna Wernings "kvitter"). Våra bekanta har samma tapet i sitt kök. Är det ok att kopiera bekantas hem? Nja, vissa tar det säkert som en komplimang, men andra kanske ser det som ett övertramp. Måste nog konfrontera våra vänner.
Nu är hallen så gott som grundad, väggar är borta och det som är kvar är grundat med spackel. I köket har vi fått upp reglar, för att under morgondagen förhoppningsvis få till isolering och väggar. Puh. Jag är tapetserings- och målningsansvarig. Valet står mellan tre boråstapeter till köket, men problemet är att den jag helst vill ha är jag inte ensam om (bilden överst, Hanna Wernings "kvitter"). Våra bekanta har samma tapet i sitt kök. Är det ok att kopiera bekantas hem? Nja, vissa tar det säkert som en komplimang, men andra kanske ser det som ett övertramp. Måste nog konfrontera våra vänner.
fredag 24 september 2010
Oj, vad jag är usel...
... på att göra saker regelbundet. Men vad fan, just nu känner jag för att skriva så då gör jag det. Att jag på grund av tre månaders uppehåll mellan inläggen förlorar de tre återkommande läsare jag har haft är förvisso lite trist. Men man ska göra saker för sin egen skull, inte för andras. Eller vad sa jag nu? Det där var inte vidare solidariskt, ett av flera ord som har präglat den senaste veckans tillvaro i Sverige. Det har varit val, sverigedemokraterna har tagit sig in i riksdagen och högeralliansen ser ut att behålla sin plats i regeringen, dock en minoritetsregering den här gången.
Själv har jag som så många andra varit förvånad, arg och ledsen över att vi har så många förvirrade rasister i landet, för det är vad man måste vara för att rösta på SD. Förvirrad och rasist. Men jag är också lika förvånad över det odemokratiska samhälle vi visat oss leva i. Dagarna efter valet kände jag mig uppriktigt illa bemött av att säga att jag är liberal och har röstat därefter. På Facebook har det startats små minipolitiska kampanjer där ens vänner skriver saker som "alla som röstar på folkpartiet är rasister", "röstar man på alliansen kan man ta bort mig som vän", och så vidare. Det gör mig förbannad och ledsen. För jag är samma individ och vän, oavsett vad jag röstar på. Såvida jag inte har röstat på ett parti där det sitter fd nasister, då skulle även jag säga upp kontakten med mig själv. (Det går liksom inte ihop med mänskliga rättigheter och allas lika värde).
Jag stödjer inte allt som alliansen vill; jag tycker sjukförsäkringen borde ses över så att färre kommer i kläm, jag tycker folkpartiet – de liberala – har irrat bort sig i krav på burkaförbud och språkkunskaper och jag tycker att FRA-lagen (som förvisso har Thomas Bodström (S)som initiativtagare långt före alliansens tid) ska rivas upp. Därutöver vill jag att hela EU ska öppna gränserna och börja ta till vara den kompetens som varje människa besitter, men jag inser att detta är en framtidsdröm som i dagens främlingsfietliga samhälle kan möta ett visst motstånd.
Hur som helst, att jag har ideal som matchar ett liberalt samhälle (nej, jag röstade inte på folkpartiet på grund av att de under åtta år fokuserat på fel områden) innebär inte att jag är ond. Jag är övertygad om att individen bör ta ett större ansvar – för sig själv och för andra. Jag tycker att småföretag bidrar till ett öppnare samhälle och jag tror på konkurrens. Statens uppgift är, enligt mina ideal, att främja och göra det lättare för små företag så att dessa inte riskeras att konkurreras ut av multinationella jättar. Statens uppgift, enligt mina ideal, är således inte att själv agera jätten i form av monopolägare. Statens uppgift är också tillhandahålla grundläggande trygghet i samhället i form av sjukvård, skola och omsorg – vilket den gör oavsett om den är blå eller röd. Därför står jag fast vid idealen och röstade enligt min liberala övertygelse.
Så snälla röd-gröna. Slåss inte mot mig som individ. Vi tror på olika medel men i många fall har vi samma mål. Jag vill också leva i ett bättre samhälle, men ett samhälle där jag har större möjlighet att påverka min egen situation. Jag värnar en hållbar utveckling och tror på bra lösningar för miljön, men jag tror inte att miljöpartiet ensamt har dessa. Fortsätt att diskutera och försök påverka, men säg inte upp vänskapen för då förlorar vi debatten. Fnys inte åt mig och säg att det är alliansen som skapat främlingsfientlighet utan att argumentera för det. Säg vad ni tycker, och säg varför så ska jag också våga säga mitt.
Ps. Detta var antagligen mitt enda politiska inlägg i den här f.d morsabloggen, men jag hade som sagt ett behov av att skriva och hade jag inte skrivit det här hade jag inte skrivit det alls.
Ps2. Titta på Lena Sundströms dokumentär "Dom kallas rasister" (tv4, 2010) ifall du vill försöka förstå varför man röstar på SD. Mycket bra upplägg och frågor som får lika idiotiska svar som man kan förvänta sig.
Själv har jag som så många andra varit förvånad, arg och ledsen över att vi har så många förvirrade rasister i landet, för det är vad man måste vara för att rösta på SD. Förvirrad och rasist. Men jag är också lika förvånad över det odemokratiska samhälle vi visat oss leva i. Dagarna efter valet kände jag mig uppriktigt illa bemött av att säga att jag är liberal och har röstat därefter. På Facebook har det startats små minipolitiska kampanjer där ens vänner skriver saker som "alla som röstar på folkpartiet är rasister", "röstar man på alliansen kan man ta bort mig som vän", och så vidare. Det gör mig förbannad och ledsen. För jag är samma individ och vän, oavsett vad jag röstar på. Såvida jag inte har röstat på ett parti där det sitter fd nasister, då skulle även jag säga upp kontakten med mig själv. (Det går liksom inte ihop med mänskliga rättigheter och allas lika värde).
Jag stödjer inte allt som alliansen vill; jag tycker sjukförsäkringen borde ses över så att färre kommer i kläm, jag tycker folkpartiet – de liberala – har irrat bort sig i krav på burkaförbud och språkkunskaper och jag tycker att FRA-lagen (som förvisso har Thomas Bodström (S)som initiativtagare långt före alliansens tid) ska rivas upp. Därutöver vill jag att hela EU ska öppna gränserna och börja ta till vara den kompetens som varje människa besitter, men jag inser att detta är en framtidsdröm som i dagens främlingsfietliga samhälle kan möta ett visst motstånd.
Hur som helst, att jag har ideal som matchar ett liberalt samhälle (nej, jag röstade inte på folkpartiet på grund av att de under åtta år fokuserat på fel områden) innebär inte att jag är ond. Jag är övertygad om att individen bör ta ett större ansvar – för sig själv och för andra. Jag tycker att småföretag bidrar till ett öppnare samhälle och jag tror på konkurrens. Statens uppgift är, enligt mina ideal, att främja och göra det lättare för små företag så att dessa inte riskeras att konkurreras ut av multinationella jättar. Statens uppgift, enligt mina ideal, är således inte att själv agera jätten i form av monopolägare. Statens uppgift är också tillhandahålla grundläggande trygghet i samhället i form av sjukvård, skola och omsorg – vilket den gör oavsett om den är blå eller röd. Därför står jag fast vid idealen och röstade enligt min liberala övertygelse.
Så snälla röd-gröna. Slåss inte mot mig som individ. Vi tror på olika medel men i många fall har vi samma mål. Jag vill också leva i ett bättre samhälle, men ett samhälle där jag har större möjlighet att påverka min egen situation. Jag värnar en hållbar utveckling och tror på bra lösningar för miljön, men jag tror inte att miljöpartiet ensamt har dessa. Fortsätt att diskutera och försök påverka, men säg inte upp vänskapen för då förlorar vi debatten. Fnys inte åt mig och säg att det är alliansen som skapat främlingsfientlighet utan att argumentera för det. Säg vad ni tycker, och säg varför så ska jag också våga säga mitt.
Ps. Detta var antagligen mitt enda politiska inlägg i den här f.d morsabloggen, men jag hade som sagt ett behov av att skriva och hade jag inte skrivit det här hade jag inte skrivit det alls.
Ps2. Titta på Lena Sundströms dokumentär "Dom kallas rasister" (tv4, 2010) ifall du vill försöka förstå varför man röstar på SD. Mycket bra upplägg och frågor som får lika idiotiska svar som man kan förvänta sig.
Etiketter:
Facebook,
liberala ideal,
minikampanjer,
politik,
rasism,
SD,
val 2010
måndag 7 juni 2010
Bröllopsyra
Bröllopsyra. Kungabröllop närmar sig och själv var jag på ett fantastiskt fint bröllop i helgen. Har aldrig drömt om att ingå en livslång kärlekspakt, men efter i lördags så börjar jag allvarligt fundera på om man inte ska ta och slå till. Bjuda på gott käk, frikostigt med dricka och säga I do, I do. Ett småskaligt bröllop i goda vänners lag, fina tal och en jävla massa kärlek.
Det skulle väl inte vara så tokigt? Förstår inte riktigt varför fossingarna känns så kalla bara.
Det skulle väl inte vara så tokigt? Förstår inte riktigt varför fossingarna känns så kalla bara.
måndag 10 maj 2010
Flerstjärnig hemmakarl
Ester har en helt kompetent pappa. Väldigt kompetent. I dag bytte vi föräldraledighet och jag hade förväntat mig tårar, skrik och oreda här hemma – om inte av Ester så av honom själv. Men tji fick jag då jag möttes av en solskensunge i hissen till arbetsplatsen när vi skulle byta av (vi jobbar båda deltid ett par veckor framöver). Inte ens ett tjurigt pip hade hon gett ifrån sig under hela dagen och jag tvingades motvilligt erkänna att jag har överskattat min egen suveränitet. Väl hemma var disken fixad, sängen bäddad och hemmet mer eller mindre skinande rent. Min tidigare datoriserande kille hade tydligen förvandlats till en duktig huskarl på mindre än ett par timmar. Nu har min kära dock lagt ribban högt och jag kommer förvänta mig dukat bord och tre-rätters så fort han går över till heltidspappa. Dessutom räknar jag med att han tar tag i målning och renovering av hallen när jag drar in stålarna. Det här kan bli njutbart...
onsdag 5 maj 2010
Det går bra nu
Nu är det över! Min både älskade och jobbiga mammaledighet, men mest älskade. I förra veckan fick jag nys om ett jobb. Med lite hjälp tog jag mig in på en första intervju och gick vidare till ytterligare en utfrågning den här veckan. Fick strax efteråt ett "tack, men nej tack" för att en dag senare höra att företaget ångrat sig och gått med på mina villkor om att jobba deltid i tre veckor. Så nu kör vi. Ester ska lära sig hänga med pappa och jag ska lära mig att gå hemifrån. Har fyra dagars träning framför mig då det blir till att strypa amningen dagtid och lämna hemmet. I dag misslyckades jag katastrofalt och har redan kl: 12.30 ammat Ester tre gånger, mer än vad jag brukar amma under ett helt dygn. Tar ett djupt andetag och laddar inför morgondagen i stället.
Och jobbet? Webbredaktör, en visstidsanställning som konsult med goda möjligheter till fortsatt tjänst på statlig myndighet. Dessutom fick jag en större beställning i mitt eget privata företag som jag driver vid sidan av, inte helt fel med lite extra inkomst för en som gått på lägsta nivå i mammapeng. Wihii!
Och jobbet? Webbredaktör, en visstidsanställning som konsult med goda möjligheter till fortsatt tjänst på statlig myndighet. Dessutom fick jag en större beställning i mitt eget privata företag som jag driver vid sidan av, inte helt fel med lite extra inkomst för en som gått på lägsta nivå i mammapeng. Wihii!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)